71. Ohm

Om hundarnaOm det som förstelnarOm det som uppmjukarOm drömmenOm det som säger jaOm de osynligaOm de små apornaOm de storaOm all världens TorstenOm all världens PeterOm livet sådant det framstårOm livetOm de som mäter decimalerOm de som tar sig en lurOm de ännu levandeOm de dödaOm något som kunde ha innebördOm något som bara är ytaOm de stillsammaOm de rotlösaOm bävrarnaOm de vispande ödlesvansarnaOm de … Fortsätt läsa 71. Ohm

70. Bo i ett hus i mörkret

Ibland när jag gick längs grusvägarnakände jag hur sulorna upplöstes. Minmänsklighet slog rot och pratade medunderjorden som i ett långsamt sus.Hundarna kör ner sina nosar i snödrivornaoch står helt stilla eller vänder sig motfönstret och ser upp mot skogen. Detunderjordiska rör sig i skuggornaeller i skymningen för att synas. Ensami ett mörkt hus bland träden ser jagsådant som försvinner i städerna. Detsom står vid tomtgränsen … Fortsätt läsa 70. Bo i ett hus i mörkret

69. Berg

Berget växer av avlagda minnen. Det skuggaralla skeenden från utsiktsplatsen. En klar dagkommer turister upp hit för att se utöver jordbrukslandskapet, utan intresseför de krumma bönderna och gistna ladugårdstaken,men fälten av vallmo i solnedgången ochden klara himmelsspegeln avbildas med mobilkameror. En gång fanns kantareller gömda under granarnamen skuggorna gör dem omöjliga att hitta längre.Numera går människor i skogarna på bergssluttningarnaför att vara i något ursprungligt … Fortsätt läsa 69. Berg

68. Minne med hund

Hunden sover hopslingrad i fåtöljen.De vita håren luktar skarpt av svettoch gammal lek. Hon gnyr, skäller till.Öppnar ögonen för att sluta dem.Min hand rör sig över pälsen, övertarhennes lukt och ett tunt filter mot världen.En sommar låg vi på bryggan i solen.Vattnet kylde och kluckade under oss,en mjuk säng för lata dagar. Vi gjorde båtarav den gröna vassen, de seglade med strömmenut mot havet. Minnet … Fortsätt läsa 68. Minne med hund

67. Pusslets logik

När jag kom tillbaka till önvar jag tvungen att ta itu medsysslorna. Miljoner små momentskulle ställas samman, intillvarandra för att säkerställaen logisk struktur. Utanförlåg snön tyst och vit medskaren tätt svept över sig. Ingenkom längs stigen, trots attjag tittade gång på gång. Pussletblev synligt, ramen ochblomstergirlangerna i målningen.Det logiska mönstret där bitpassades till bit. Bara en nästanosynligt springa mellan bitarna.En saknades. Kanske finns någoni en … Fortsätt läsa 67. Pusslets logik

66. Odlare

En del människor ska inteodla tomater. Det blir för krävandeatt vara skapare, upprätthållare.De luktar Kråkvinkel och krypgrund,tar med handen över bladen ochinandas klorofyllen. Det blir sentom sommaren, glöden fortfarandehet och växternas blad gulnar.Handavtrycken i mullen efterrensningen, önskan om en nycykel innan den gamla ändats.De ännu gröna tomaterna ligger envetetpå brickor i solen tills de ruttnar.Predestinering är det svåraste,att se det som måste förfaras gro. Fortsätt läsa 66. Odlare

65. Rådjursspår

Rådjursspåren utanför grindenfår hundarna att köra ner nosarnai snön och grymta som grisar,drivande mot dödandet. Du sägeratt det är något fundamentalt felpå människor som tror på Gud och Bibeln.Det fundamentala är felet, tänker jag.Och vår skörhet, vår drivande viljamot det onåbara. Jag kan fortfarande kännamammas kropp i omfamningarna när jag var liten.Hennes varma mjukhet. Närheten.Och den efterföljande tomheten.Vi gör något lyckligt av vårt hem ochlängtar … Fortsätt läsa 65. Rådjursspår

64. Tisdagar

Jag sitter numera i ett radonhål, en betongbunkermed sällsam utstrålning. Gula väggarmed betänkliga sprickor under skruvhålen.Boksamlingen och linneförrådet. Debortglömda trasorna sida vid sida. Jag föredraren tisdag framför oändligheten, sprickornamellan praktik och teori. Bittert att vara djuretsom kan avvaras. Formuleringsstöldernaoch jag vaknar om nätterna och ser en skogutanför fönstret, grantoppar och en vit måne.Någon ler på botten av tjärnen jag lämnade nyss.Tänderna är gulnade och i … Fortsätt läsa 64. Tisdagar

63. Hjärta

Det som skakar i konvulsionerlikt ett hjärta där ärren har öppnats.Allt det som blöder omkring oss,alla de som blöder omkring oss. De röda spåren i snön därett rovdjur slitit sönder enkropp. Jag går förbi, ser ochhar sett, men går förbi. Är jag fortfarande människa? Elleringår i det mänskliga attagera. Ta ett steg upp i snönin i det röda och förstå. Eller åtminstone känna som en … Fortsätt läsa 63. Hjärta

62. Han säger

Han säger att hans mor dog av sjukdomeni hemlandet men att en farbror kände någonsom hade syrgas och därför överlevde, attden ödesmättade döden är den värsta. Dehandlingar som en människa gör i ögonblicketpredestinerar överlevnad eller undergång senare.Den fullständiga förlamningen idén ger honom. Han säger att han bor i förortenhos en rasistisk sjöman och en bögi en trea på bottenplan varifrån han serbilarna brinna och gängen … Fortsätt läsa 62. Han säger