Etikett: Tua Forsström

Poesiutmaningen

43. Flyttlådor

Kartongerna är packade och väntar i högar.Inuti ligger våra ting. Bit för bit formarde våra liv. Minnena, misstagen, detlyckosamma. Handen flyter över wellpappen,som om jag klappade ett väsen. Den sommaren satt jag i vattenpölenpå uppfarten och drog in doften avasfalt och gräs och blommor. Den vinternåkte vi miniskidor i pulkabacken, satteslalombanor med kvistar och varIngmar Stenmark innan världscuptävlingarna. Det sentimentala kan vara en livsnerv,något som … Fortsätt läsa 43. Flyttlådor

Peter NybergLämna en kommentar
Poesiutmaningen

41. Tempel

Inuti templet fanns den svalkande skugganoch en svag lukt av fotsvett. Utanför stodtolv statyer av heliga män som återföttssom buddhor. Från platån såg vi vägentillbaka till turistresorten. Vi flackade i de labyrintiska förråden.Gamla statyer, uppspända rep, betongplattor.Ljus som gensköt mörkret i full klarhet.De svävande partiklarna i strålarna. Framför statyerna satt människor i meditation.En ung man med ett clownansikte över ryggensatt länge försjunken. Vi framstod alla … Fortsätt läsa 41. Tempel

Peter NybergLämna en kommentar
Poesiutmaningen

40. Vi återvänder till platser som inte finns

Samma gator men mer slitna. De sträcker utsig mellan samma hus men nymålade.De där punkterna i tiden finns inte kvar,allt som lever är ett annat. Människorhar vuxit eller krympt, skaffat barn eller gift sig.Blivit andra. Mer sig själva.Eller mindre sig själva. De skottar uppfarteroch äter frukost. Talar om barnengrannarna och jobbet. Det som uppslukaroch förändrar. En gång skolkade ochrökte vi samma cigarett bakom gymnastiksalen. Det … Fortsätt läsa 40. Vi återvänder till platser som inte finns

Peter NybergLämna en kommentar
Poesiutmaningen

38. Spegelskepp

På kajen står de älskade kvar i paltor,med snoret rinnande. Trots stinget genom kroppenlyfter de händerna och spelar med i extasen.Längs stränderna vinkar barnen mot dem,de som reser bort för att dö. Räcket är kalltoch ska bli blött av salt vatten och verklighet.Skeppet skakar och tjuter till, hur de jublar,varelserna långt borta, de som lämnas.Under fötterna vibrerar långsamheten.Man kan gå varv på varv och se … Fortsätt läsa 38. Spegelskepp

Peter NybergLämna en kommentar
Poesiutmaningen

37. Gäddskalle

Ibland flöt de iland invid bryggan.Urgröpta och slipade av vattnetlåg de vita i handen. Somligaså sköra att enbart ett vitt grusåterstod sedan de gungats motinsjöstenarna. Tandraderna varvinklade ner mot svaljet ochögonhålorna låg runda och släta motfingertopparna. Det vita varmodellerat i ursprunget och förmedladekänslan av ålderdomligt ursinne.Inbäddat i skallarna fanns något somexisterade innan människan,innan landmassorna. Ett vitt stoft,en dimma över vassen. Fortsätt läsa 37. Gäddskalle

Peter NybergLämna en kommentar
Poesiutmaningen

35. Berättelse om blixtar

Utanför den judiska kyrkogården i Pragväntade människor i en lång rad på att få sede ålderdomliga stenarna. Krimskramsförsäljarnalockade. Jag satt på trottoaren i skuggan.Utanför, både gemenskapen och tragedin,fingrade jag på stenar och väntadepå att få uppslukas av turistvimlet igen. Vid lunchtid satte vi oss vid ett långbordi solen vid Topkapipalatset. Bosporen. Tröttaefter att ha vandrat genom den östliga ochvästliga kulturstaden. Reliker, hamam och basarer.Som på … Fortsätt läsa 35. Berättelse om blixtar

Peter NybergLämna en kommentar
Poesiutmaningen

33. Kohage

Vid kohagen satt jag och läste om Gud,den första och andra och tredje guden.Demonen i öknen som använde människornasom människorna använde får. Kornaglodde på mig över det elektriska stängsletmedan de idisslade och utbytte blickar.Bara i boken fanns tjurar och de bestegmed stor kraft allt som kom i deras väg.Maktsystemet förundrade mig. Ensärskilt mörk ko gick fram mot staketetfick en stöt och backade. Blängde längepå mig. … Fortsätt läsa 33. Kohage

Peter NybergLämna en kommentar
Poesiutmaningen

32. Under rosen

Vi är i det brinnande biblioteket,det som sätts i brand till följd av skratt. Det var ett skämt som bara invigda förstod,shamanen i Kapitolium som tar selfies. Men skratten skakade en hel värld. I Aristotelesandra poetik finns den ordinära människan och hens behov av något som gör livetuthärdligt. Underhållning en kall januaridag med tungt snöfall och mörker. Marmorstatyernasom utsmyckningar medan de promenerar mot senaten. Rusiga … Fortsätt läsa 32. Under rosen

Peter Nyberg2 kommentarer