31. Snötäcke

Det snöar stilla, stora runda flagordalar gungande och lägger sig som filtaröver råttliken. Den renande kylannär jag går ut för att hämta böckerna.Någonstans finns ändå försoning.Det vita täcket ligger kvar, en mjuktdöljande hinna präglad av fotspåroch tassar, samsara för lekmäneller ett hemligt språk att tyda. Länge satt jag och försökte förståmin egen hjärna, hur den vindlarsom ett utomstående väsen. Barnensoförställda glädje när de far nerförpulkabackarna. … Fortsätt läsa 31. Snötäcke