Ni minns den darriga lyckan när ni skrivit klart en uppsats på universitetet. Ni inser förstås att det ni åstadkommit är för obetydligt för att någon över er nivå ska bry sig och ni förstår förstås att ingen annan begriper vad ni har gjort. Och innerst är ni djupt stolta. Mest för att den är klar. Till sist. Så är det med mig och det halvårs … Fortsätt läsa Mellan bildningsförakt och litteraturpassion