Andreas Björsten om Ett innerligt sätt att förintas

Poeten Andreas Björsten skriver i tidskriften Den blinde argus om Ett innerligt sätt att förintas: Peter Nybergs dikter i Ett innerligt sätt att förintas är elegier, sorgesånger som stiger ur vardagen, ett osentimentalt betraktande och resonerande kring tillvarons förgänglighet. Dikternas skönhet är hårt hållen, bryter ofta inte fram förrän på sista raden. Det finns något sublimt i hur slutet av varje dikt nalkas som en insikt som släppts … Fortsätt läsa Andreas Björsten om Ett innerligt sätt att förintas

Järnjungfrupoesi av Nicko Smith

De traditionella sättet att arbeta som poet i västvärlden tycks vara att använda sig av grekisk eller biblisk mytologi alternativt rida på konstens eller filosofins historiska personligheters (läs mäns) axlar. Den svenska poeten Nicko Smith som driver sin mångskiftande poesigärning från Finland utgår från den ikoniska hårdrocksgruppen Iron Maiden för sina personliga kärleksförklaringar i Järnjungfrupoesi (2022). I kampen mellan hårdrock och synth när jag växte … Fortsätt läsa Järnjungfrupoesi av Nicko Smith

Daniel Säll om Ett innerligt sätt att förintas

Instagramrecensenten Daniel Säll skriver om Ett innerligt sätt att förintas: De korta resorna. Men även de långa. Hans beskrivning av New York. Allt som finns där. Som jag längtar efter. Blandningen. Det dyra och billiga, det lilla och det stora, det heliga och det dekadenta. Och så essensen av att resa, det jag kan gilla som bäst som Peter Nyberg beskriver så bra ”Jag längtar … Fortsätt läsa Daniel Säll om Ett innerligt sätt att förintas

”Helheten i boken ett konstycke i sig”

Nicko Smith skriver om Ett innerligt sätt att förintas: Nyberg skriver komprimerat och intensivt och tillsammans med diktjagets poetiska promenader, rör jag mig spöklikt genom livets rymd där poeten bland annat pendlar mellan ifrågasättande av djupare frågor och vidare mot mänsklighetens mindre attraktiva sidor. Läs hela recensionen: Poeten Nicko Smiths blogg Fortsätt läsa ”Helheten i boken ett konstycke i sig”

Björn Kohlström skriver om Ett innerligt sätt att förintas

Han skriver till exempel: Här finns en önskan om att tillhöra men samtidigt få vara avvikande, och det är ett rimligt trångmål: vill man ens ha samröre med det man inte känner sig trygg inför? Diktjaget är pessimistiskt, minns ibland sin ungdom, som när han ställs inför en dörr som öppnas mot det förflutna:               I samma stund jag förstod vad dörren egentligen leder till … Fortsätt läsa Björn Kohlström skriver om Ett innerligt sätt att förintas

Bänkrader

Omslaget till Bänkrader (2021) av Jan Hjalmarsson och Ola Lindvall är kongenialt. Rader i Bajens färger men i perspektiv av en läktare. Fotboll i poesin är mindre ovanligt än vad många antar men en hel bok om fotboll hör ändå till undantagen. Böcker om fotboll på poesins språk landar i någon mening mellan schablonen av människorna som sitter på bänkraderna – poeterna är inte så … Fortsätt läsa Bänkrader

Abstrakt och visuellt debut: Om Martin Hallbergs Tensegritet

Boken Tensegritet är Martin Hallbergs poesidebut; omslaget är illustrerad av Lina Löfstrand på ett smakfullt och lite mystiskt sätt. Framsidans träd är strukturerad som en enkel DNA-spiral. Bilden samspelar med begreppet tensegritet som utgör en strukturerande princip vilken innebär att ett system av från varandra isolerade komponenter verkar under kompression i ett nätverk av kontinuerlig spänning. På förlaget Miders hemsida nöjer man sig med att … Fortsätt läsa Abstrakt och visuellt debut: Om Martin Hallbergs Tensegritet

För snabb för att fångas i skrift

I Ny Tid skriver jag om antologin För snabb för att fångas i skrift: fyra texter om kritiken på 20-talet med Lasse Garoff som redaktör. Det är en intressant bok, inte minst för att den längre essän både på ett underhållande och djuplodande sätt belyser några förhållanden för kritiker och två av de kortare handlar om kritik som meme och kritik på Instagram, vilket åtminstone … Fortsätt läsa För snabb för att fångas i skrift