I lägenhetshotellet luktade det uppvärmd matoch fotsvett från heltäckningsmattornatrots att städarna tvättade dem varannan vecka.Grannen väntade vid hissen om mornarnaoch berättade att han jobbade på bank ochhade bott där i tre år. Ett ungkarlsliv i siffror.Kritstrecksrandig kostym och pannan blänkandemed en märklig odör av svett och parfym. Hettan hade flyttat in och de vita lådorna i fönstrenskorrade fram svalkan. Staden var mycket torroch människofloderna drev … Fortsätt läsa 86. Metropolis

Trösten att dyrka intet sedan ögonen bländats.Din hand över min handrygg, den lätta beröringenjust innan mörkret. Vi såg för mycket,läste för mycket, blev förstående. Det fannsingen annan utväg. Nu minns jag den overkligagrönskan, blommorna, människans ansikten.Men inget har förstärkts, varken dofter ellerförnimmelse. Omvärlden är densamma menett sinne borta. Jag ser fortfarande hurmörkret närmar sig utan att kunna hejda det.Som enskild människa måste jag uppsöka intet,rulla … Fortsätt läsa 79. Bländning

Jag satte mig på en humla i gräset,stinget och den platta insekten, gräsetsom långsamt reste sig upp. Så oftapratade vi om hur svårt det är attkomma igenom livet med bibehållenvärdighet. Nu undrar jag vadvärdighet innebar för oss. Då.”en vaggande klang av förhistorisksorg som långsamt vibrerar och suddas utmellan väggarna i rummet”, skriver Öijer.Jag torkar upp en pöl med kattkiss ochbestämmer mig för att hon vill … Fortsätt läsa 83. Värdighet

För länge sedan gled jag in i en alternativ verklighetdär snäll var snäll och elak elak. Gemensam omtankeett ideal. Så gammal är jag. Utanför fönstret misshandlasmänniskor logiskt. Kryper i sandlådorna och nickarnär de gillade föreslår absurda sanningar. Trots attde ljuger om förhållanden, öppet och utan förebråelser,är det glömt några dagar senare. På gräsmattansitter någon och bajsar, äcklet efteråt när gräset reser sigoch avföringen blir näring … Fortsätt läsa 80. Bo i ett hus som ligger i mörkret

Barnvisan rullar som lobotomi genom hjärnan,rosablå animerade figurer har ett båtrace. Allavinner varsin gång. Aborter är inga varelserannat än i en skenvärld, ”spöklikt uppskimrandesom om de kom ur verkliga gravar”,skriver Göran Sonnevi. Hundbajsetsom långsamt växer fram ur snön. Detickelevande som lämnar plats för gräsmattor.Ett hus i skogen, i avskildhet är densanna ondskan, läser jag framför järnspiseni källaren, under isoleringens hundratolfte dag.Jag får den drägliga bollen … Fortsätt läsa 78. Bollar