57. Eldspredikan

Ett väsen fladdrande som en fjärilsätter sig på de torkade granbitarnaoch flammar upp i en het krevad.Järnet hettar efter några minuter ochknastret av förångad kåda skaparen hemkomst till skogen. Doftenfrån röken som sipprar ut mellannäten av järn. Lopporna som hopparut på stengolvet och slocknar. Vi äri människans djup, i dess ursprungnär vi sträcker fram händerna ochkänner väggen av hetta. Fortsätt läsa 57. Eldspredikan

56. Minnen

De döda går förlorade i minnet,bit för bit reduceras de tillljudband och filmer på repeat. Efter hand äts materialet avhjärnans råttor och blir svartaklumpar i isoleringen. Någon har sorterat om i fackenoch skruvarna ligger bland muttrarna.Ibland hörs skratt ekande i korridoren men jag vet inte vem de kommer ifrån.Men ser: en solig dag högt över Mälaren,en vintrig dag intill en djup skog. Fortsätt läsa 56. Minnen

54. Skog

Stammarna väntar utanför tomtgränsen,deras grenar är täckta av snö. Ansiktetblommar i friskheten. Livets noterligger nermalda i en musmage. Till sistförsvinner allt. Hur kroppen rör siggenom snön, det tunna tyget över benen,den blossande huden, något vaknarsom i april. I djupen finns en stillhet där ekorrarskakar snön från grenarna i vilda hoppmellan stammarna. Ljuden dämpas.Inte ens hundarna skäller, men vitar varandra händer och står stillatätt tillsammans. Väntar. … Fortsätt läsa 54. Skog

53. Former

Tvättmaskinen skorrar och kastar runt textilier,allt som tvättats rent av vatten och kemikalier.Formerna går i varandra, upplöses till en grå enhet,som vid ett barns entusiastiska lek med vattenfärger.Jag förvånas över att januari är slut, attmånaden passerar så oförsonligt år efter år.”Klyftan genomskär oss inte. Klyftan omger oss”,skriver Szymborska. I mörkret lyser snön uppmen gestalterna som närmar sig i svarta jackor under gångbronförblir silhuetter. Kängorna skrapar … Fortsätt läsa 53. Former

52. En decimeter snö förändrar världen

De fallande flingorna begraver allteti köld, pausar alla processer och ställerväckarklockan. Jag plockar i kartongerdär något svunnet lurar, någon jag vareller något jag sparat. En fingervisningmot det tredje. Allt dämpas, till och med hundskallen.En sömn pressar mot kropparna, långsammarörelser endast när rörelser är nödvändiga.Jag längtar efter att sitta på tågensam bland främlingar i en världsom inte sträcker sig längre än mitt huvud. Fortsätt läsa 52. En decimeter snö förändrar världen

50. Cell

En svart katt följer mig ner i underjorden.Blommor växer ut på cellfönstrens ytor.Hon kissar i hörnet och vill bli kelad,markerar sin äganderätt till rummettill mig. Gräset är en vit spikmatta.Bara under asparna syns marken fortfarande.Allt kan förändras, drivas in i sig själv.Klorna som gång på gång trycksgenom skjorttyget, de höga jamandena.Världen förlorar sin innebörd, omvandlastill form utan innehåll, kärl som något kanta plats i. Om … Fortsätt läsa 50. Cell