67. Pusslets logik

När jag kom tillbaka till önvar jag tvungen att ta itu medsysslorna. Miljoner små momentskulle ställas samman, intillvarandra för att säkerställaen logisk struktur. Utanförlåg snön tyst och vit medskaren tätt svept över sig. Ingenkom längs stigen, trots attjag tittade gång på gång. Pussletblev synligt, ramen ochblomstergirlangerna i målningen.Det logiska mönstret där bitpassades till bit. Bara en nästanosynligt springa mellan bitarna.En saknades. Kanske finns någoni en … Fortsätt läsa 67. Pusslets logik

66. Odlare

En del människor ska inteodla tomater. Det blir för krävandeatt vara skapare, upprätthållare.De luktar Kråkvinkel och krypgrund,tar med handen över bladen ochinandas klorofyllen. Det blir sentom sommaren, glöden fortfarandehet och växternas blad gulnar.Handavtrycken i mullen efterrensningen, önskan om en nycykel innan den gamla ändats.De ännu gröna tomaterna ligger envetetpå brickor i solen tills de ruttnar.Predestinering är det svåraste,att se det som måste förfaras gro. Fortsätt läsa 66. Odlare

65. Rådjursspår

Rådjursspåren utanför grindenfår hundarna att köra ner nosarnai snön och grymta som grisar,drivande mot dödandet. Du sägeratt det är något fundamentalt felpå människor som tror på Gud och Bibeln.Det fundamentala är felet, tänker jag.Och vår skörhet, vår drivande viljamot det onåbara. Jag kan fortfarande kännamammas kropp i omfamningarna när jag var liten.Hennes varma mjukhet. Närheten.Och den efterföljande tomheten.Vi gör något lyckligt av vårt hem ochlängtar … Fortsätt läsa 65. Rådjursspår

64. Tisdagar

Jag sitter numera i ett radonhål, en betongbunkermed sällsam utstrålning. Gula väggarmed betänkliga sprickor under skruvhålen.Boksamlingen och linneförrådet. Debortglömda trasorna sida vid sida. Jag föredraren tisdag framför oändligheten, sprickornamellan praktik och teori. Bittert att vara djuretsom kan avvaras. Formuleringsstöldernaoch jag vaknar om nätterna och ser en skogutanför fönstret, grantoppar och en vit måne.Någon ler på botten av tjärnen jag lämnade nyss.Tänderna är gulnade och i … Fortsätt läsa 64. Tisdagar

63. Hjärta

Det som skakar i konvulsionerlikt ett hjärta där ärren har öppnats.Allt det som blöder omkring oss,alla de som blöder omkring oss. De röda spåren i snön därett rovdjur slitit sönder enkropp. Jag går förbi, ser ochhar sett, men går förbi. Är jag fortfarande människa? Elleringår i det mänskliga attagera. Ta ett steg upp i snönin i det röda och förstå. Eller åtminstone känna som en … Fortsätt läsa 63. Hjärta

62. Han säger

Han säger att hans mor dog av sjukdomeni hemlandet men att en farbror kände någonsom hade syrgas och därför överlevde, attden ödesmättade döden är den värsta. Dehandlingar som en människa gör i ögonblicketpredestinerar överlevnad eller undergång senare.Den fullständiga förlamningen idén ger honom. Han säger att han bor i förortenhos en rasistisk sjöman och en bögi en trea på bottenplan varifrån han serbilarna brinna och gängen … Fortsätt läsa 62. Han säger

61. Barn

Som ett djur sänker hon huvudetoch gnider det mot ditt bröst,lägger kinden mot kroppen ochkryper intill. En mycket litenapa som ser på sin skärm och ler,härmar bokstäver och en världatt komma nära. Jag sitter på kökssoffan och flyttar migså nära det går. Känner doften frånarmhålorna och människokroppen.Den blå träningsoverallen, kraften,tills jag blir för nära. Hur du flyttar digoch sedan sätter mig på en stol,på avstånd. … Fortsätt läsa 61. Barn

60. Brus

Innan trädgården planterades hördes bruset,men bara svagt på avstånd. Gamla mänvid ölglas eller i bastun förstod världen.Deras inblickar i tillvaron berättadevad som var rätt och vad som var felmedan lavarna mörknade under dem.Det var ett slutet rum. Världen har sedan dess blivitspelplats för det brusande, rösterna. Tillvarons innerstahar skakat och fallit isär. Det främmande har trätt ini dess ställe, det ovälkomna. Alla får skrika, alla … Fortsätt läsa 60. Brus

59. Djur

En skog och en sluttning leder fram till husen.Vitheten bryts bara av de bruna stammarna ochav att någon rör sig ryckvis i undervegetationen,någon som ser upp mot mig och vittrar. Gröngölingensyns inte men vibrerar långt borta. Gångpå gång. Tystnaden efter trumvirvlarna. Jag rör migmed svett över ryggen och frostskimrande skägg, en best,i samma stund som jag stannar kommer köldenatt genomlysa kroppen som en röntgenplåtmed svarta … Fortsätt läsa 59. Djur