Egenmäktigt förfarande

Under juldagen läser jag Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek. Den är annorlunda mot vad jag föreställt mig efter att ha tagit del av debatten om kulturmannen. Framför allt tycker jag synd om Ester Nilsson, som är objektet för Anderssons tankeexperiment men som inte alls får lika mycket utrymme som Hugo Rask som sinnebilden för kulturmannen. Jag läser främst Egenmäktigt förfarande som … Fortsätt läsa Egenmäktigt förfarande

Satiren/ironins svårbegriplighet i en absurd värld

Ibland blir jag bestört över elevers oförmåga att förstå skriven satir/ironi. Jonathan Swifts oanständiga förslag inleds som bekant på kanslisvenska men utvecklas efter hand till satir när den skrivande föreslår att man för att försörja Irland ska föda upp irländska spädbarn som de rika i England kan tillaga och äta till middag. På det sättet skulle folkmängden regleras på Irland,  uppfödarna skulle bli rikare och ekonomin göra alla … Fortsätt läsa Satiren/ironins svårbegriplighet i en absurd värld