50. Cell

En svart katt följer mig ner i underjorden.Blommor växer ut på cellfönstrens ytor.Hon kissar i hörnet och vill bli kelad,markerar sin äganderätt till rummettill mig. Gräset är en vit spikmatta.Bara under asparna syns marken fortfarande.Allt kan förändras, drivas in i sig själv.Klorna som gång på gång trycksgenom skjorttyget, de höga jamandena.Världen förlorar sin innebörd, omvandlastill form utan innehåll, kärl som något kanta plats i. Om … Fortsätt läsa 50. Cell

20. Katter

Syrerik luft och allt är vått.I bäcken strilar bärnstensfärgat vatten.Katten spinner, virvlarna i blodetpasserar mellangärdet. Sorlet frånbäcken som dansar över stenar och råttlik. Det skrapar från väggarna mendjuren gör sin plikt, slickar sina klorefter att ha dekapiterat, slitit utinälvorna, tuggat i sig de smakliga delarnaoch lämnat resten. Det spruckna skriket utanför dörren.Hur vi berömmer psykopatin,tar upp inkråm och skallar, skrubbar trallenfrån slamsor och bakben. Innan … Fortsätt läsa 20. Katter