37. Gäddskalle

Ibland flöt de iland invid bryggan.Urgröpta och slipade av vattnetlåg de vita i handen. Somligaså sköra att enbart ett vitt grusåterstod sedan de gungats motinsjöstenarna. Tandraderna varvinklade ner mot svaljet ochögonhålorna låg runda och släta motfingertopparna. Det vita varmodellerat i ursprunget och förmedladekänslan av ålderdomligt ursinne.Inbäddat i skallarna fanns något somexisterade innan människan,innan landmassorna. Ett vitt stoft,en dimma över vassen. Fortsätt läsa 37. Gäddskalle