Egenmäktigt förfarande

Under juldagen läser jag Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek. Den är annorlunda mot vad jag föreställt mig efter att ha tagit del av debatten om kulturmannen. Framför allt tycker jag synd om Ester Nilsson, som är objektet för Anderssons tankeexperiment men som inte alls får lika mycket utrymme som Hugo Rask som sinnebilden för kulturmannen. Jag läser främst Egenmäktigt förfarande som … Fortsätt läsa Egenmäktigt förfarande