Jag skriver i Ny Tids nya nummer om Bengt Bergs (och fotografen Mila Teshaievas) halvnya bok om Ukrainakriget: ”Bengt Bergs dikter är uppdelade i två delar, före och efter. Det gemensamma är att det mediala flödet skrivs fram och tar stor plats, liksom Bergs tankar runt detsamma. Skillnaden består i att den första delen handlar om skidskytteresultat eller att bli av med sitt gamla kylskåp. … Fortsätt läsa Under Ukrainas blåa himmel av Bengt Berg
En kompisläsning Det finns inget så vackert slitet som den av havet sandblästrade vitmålade trämöbeln. Med utgångspunkt i dem skapades ett drygt decennium sedan en hel rörelse, affär på affär som sålde skrapade vita prylar för att efterlikna slitningen som sker när något används en lång lång tid. Det lyckades inte. Åtminstone inte i meningen att någon slags äkthet uppnåddes. Som säljande objekt var tingen … Fortsätt läsa Brändö i mitt hjärta av Nicko Smith
Krocketspelaren, bibliotekschefen och poeten Thomas C Ericsson har skrivit en poesibok som sträcker sig över pandemitiden. Den första dikten är daterad den 11 mars 2020 då den första människan dog i sjukdomen och den sista dikten dateras 750 dagar senare, den 1 april 2022 när pandemin har släppt sitt grepp men fortfarande ter sig hotande. Han kallar den Nattbok C och den tunna, mjuka boken … Fortsätt läsa Nattbok C av Thomas C Ericsson
Det finns åtminstone två orsaker att ägna sig åt skrivande. Den första är att bli läst av andra människor och den andra är för att hantera något inom sig själv. Skrivandet och språket kan verbalisera sådant som annars inte gör sig förstått. Den andra formen av skrivande kan ibland bli mycket fina böcker om det djupt mänskliga men för det mesta landar texterna i den … Fortsätt läsa Nicko Smiths Tvivel
Under ett par år har vi skrivit poesi tillsammans, Stefan Albrektsson och jag. Först i en 90 dagar lång poesiutmaning där vi lade ut en dikt om dagen, därefter i en 365 dagar lång poesiutmaning och numera i en utmaning där vi skriver en dikt i veckan. Givetvis har vi varit fler i utmaningarna men i den här typen av texter, som kan misstas för … Fortsätt läsa Stefan Albrektsson Att fågla att fly att förbli: En kompisläsning
Sällan speglar omslaget en metodikt så som den gör i Tomas Mikael Bäcks bok Inställningar. I Ny tid inleder jag en recension genom att resonera om det: Formgivaren Fredrik Bäcks skyddsomslag till den nya diktsamlingen Inställningar är talande för samlingens metodik. Pappret är täckt av en ljust blå färg med en cirkel i mörkare blått ritad av en kulspetspenna; när jag drar med fingertoppen över den känns nedsänkningen. Bakom … Fortsätt läsa Om Tomas Mikael Bäcks Inställningar
Jag skriver om Gurli Lindéns Port i Ny Tid: Avslutningsvis måste konstateras att den höga abstraktionsnivån och de olika skikten i Port är mycket finkänsligt framskrivna. Ändå är dikten djärv och arbetar med bilder som omskapas till något eget och i boken effektivt. Gurli Lindén har genom sin mystiska symbolväv skapat en av sina starkaste diktböcker med Port. Läs mer här: ”Orädd diktare behärskar stilen” Fortsätt läsa Om Gurli Lindéns Port i Ny Tid
Så lyder rubriken på en artikel jag skrivit till tidskriften Populär Poesi nummer 52 med tema Lokalpoeten. Egentligen handlar texten om poeterna Magnus Grehn och Joakim Becker: ”Både Magnus Grehns och Joakims Beckers dikter sprids och blir lästa av människor som inte nödvändigtvis tycker om poesi men som dras till kombinationen av nyfikenhet, svartsyn och en stilla humanism. Texternas teman och biografiska sammanhang gör dem … Fortsätt läsa ”Punk och psykisk ohälsa i Tranås”
De traditionella sättet att arbeta som poet i västvärlden tycks vara att använda sig av grekisk eller biblisk mytologi alternativt rida på konstens eller filosofins historiska personligheters (läs mäns) axlar. Den svenska poeten Nicko Smith som driver sin mångskiftande poesigärning från Finland utgår från den ikoniska hårdrocksgruppen Iron Maiden för sina personliga kärleksförklaringar i Järnjungfrupoesi (2022). I kampen mellan hårdrock och synth när jag växte … Fortsätt läsa Järnjungfrupoesi av Nicko Smith
Omslaget till Bänkrader (2021) av Jan Hjalmarsson och Ola Lindvall är kongenialt. Rader i Bajens färger men i perspektiv av en läktare. Fotboll i poesin är mindre ovanligt än vad många antar men en hel bok om fotboll hör ändå till undantagen. Böcker om fotboll på poesins språk landar i någon mening mellan schablonen av människorna som sitter på bänkraderna – poeterna är inte så … Fortsätt läsa Bänkrader
Peter Nyberg 