Thomas Tidholms Jordlöparens bok i Ny Tid

Jag har skrivit en recension i Ny Tid om Thomas Tidholms Jordlöparens bok. Det sista värderande stycket lyder: Jordlöparens bok drivs framåt av Thomas Tidholms tillbakalutade humor och skarpsinne men också av en vilja att beskriva människans begränsningar i förhållande till naturen. Mänskligheten framstår som skröplig och svagsint i sin omgivning. Det är talande att människor när de ska diskutera naturen i boken ganska snabbt glider … Fortsätt läsa Thomas Tidholms Jordlöparens bok i Ny Tid

90. Vinterdag

Utanför återvänder vinternför en dag. Solen glittrar somapelsinskal i pudret mellan träden.Nog för att inte gå ut, nog för attsitta fullkomligt stilla innanför fönstrenoch inte göra något, inte riktigt seinte njuta, inte drömma om sandoch sol och hav. Tills en våg omsluterankeln med hundratals fiskmunnari en värld där vi ligger tätt intilloch samtalar oss in i natten. Fortsätt läsa 90. Vinterdag

89. Komplex

I den blå himlen väntar hägringen,så länge har oasen funnits i horisontenmen bara som ett skimmer, nu ser vi det blå med tydlighet, inte barasanddynor. I hotellrummet är allt kalt,spaavdelningen fylld av människor trots pandemi. Ett lågfrekvent rytande hörsmellan komplexets utbyggnader, någotnärmar sig, förnims i ljuden men syns inte ännu. I strandkanten ligger snäckoroch på klipporna sitter människormed slutna ögon. Vi går med blicken rakt … Fortsätt läsa 89. Komplex

88. Vet inte

Vi visste inte, säger en manmen ingen tror honom. Filmenfladdrar till och liken skyfflas neri massgravarna. Civila bärnakna människor mellan sig och slängerner dem i djupa hål. På bottenett lager av död materia. Vi serlamporna i människoskinn, tvålarnade krumpna skallarna. Vi vet ingetsäger vi. Men ingen tror oss. Deförtryckande mekanismerna somgör oss rika skapas av underjordiskafloder av söndrade människoliv. Vilever utan chans till värdighet,i vår … Fortsätt läsa 88. Vet inte

87. Efteråt

De döda lades tätt sammanpressadei högar om tre, två meter under ytan.Stanken rev i svalget tills maskinernabörjade dåna och trädgårdsmästarna tog vid. Snittblommorna säljs för sinaegendomliga kronblad. Hack, som omnågon stympat hyacinterna innan debröt jordytan. Gula och röda och blå. I skogen lyser solen som strålkastareoch mossan suger åt sig av mörkret,fukten. I dalgången finns en kompostdär något outsägligt långsamt ruttnar. Husen invid skogen är … Fortsätt läsa 87. Efteråt

86. Metropolis

I lägenhetshotellet luktade det uppvärmd matoch fotsvett från heltäckningsmattornatrots att städarna tvättade dem varannan vecka.Grannen väntade vid hissen om mornarnaoch berättade att han jobbade på bank ochhade bott där i tre år. Ett ungkarlsliv i siffror.Kritstrecksrandig kostym och pannan blänkandemed en märklig odör av svett och parfym. Hettan hade flyttat in och de vita lådorna i fönstrenskorrade fram svalkan. Staden var mycket torroch människofloderna drev … Fortsätt läsa 86. Metropolis