En kompisläsning

Det finns inget så vackert slitet som den av havet sandblästrade vitmålade trämöbeln. Med utgångspunkt i dem skapades ett drygt decennium sedan en hel rörelse, affär på affär som sålde skrapade vita prylar för att efterlikna slitningen som sker när något används en lång lång tid.

Det lyckades inte.

Åtminstone inte i meningen att någon slags äkthet uppnåddes. Som säljande objekt var tingen däremot under många år vanligt förekommande i svenska hem, det var som att vi ville närma oss ett förgånget utan att ha möjlighet eller vilja att egentligen göra ansträngningen att låta naturen arbeta med materialet under en längre tid. Vi tog genvägen eftersom förnimmelsen av det gamla var viktigare än den där äktheten.

Frasen ”i mitt hjärta” återspeglar förhållningssättet. Det blir ofelbart allsång på Skansen och Lasse Berghagens Stockholmshyllning. Nicko Smith är jämnårig med mig och kommer från huvudstaden, men bor numera i Vasa. När han döper sin bok Brändö i mitt hjärta är det en av många referenser till äldre kulturella företeelser i boken.

Framför allt vill poeten gå nära sin läsare: ” Kom med mig / vi tar en promenad // Som man gick / och pratade / förr i tiden”, skriver han i den andra dikten. Versen fungerar som en inbjudande läsanvisning. Koka potatis blir vardaglig skönhet därefter följer surmjölk, urskog och barndom innan vi kommer fram till det första fotografiet av en järntrappa ner i vattnet – kvällning och blå nyanser vid havet förutom i den brinnande horisonten.

När minnet träder in i dikterna förändras temperamentet, nuet ställs i bakgrunden och Bettan Nylund tar plats. Vem fan är Bettan Nylund? Vem vet vem Bettan Nylund är? I dikten lämnar hon ut matkassar till de behövande, ”systrar / och bröder” utanför Baptistkyrkan. Jag tycker mycket om hur hon kliver fram ur dikten och verkar som en gestalt, direkt tagen ur Karl Bertil Jonssons julafton, för de avsigkomna. ”En tjärhamn & bomullsfabrik / insvept i en ask av dåtid // Dofterna av någonting avlägset / som ändå finns här”.

I Brändö i mitt hjärta finns också ett metabetraktelser där poeten går omkring med ångesten försvunnen: ”Diktar vidare / med bläcket i famnen”. Här finns också gott om referenser till andra diktare: Smith läser i sin poesi Tomas Mikael Bäcks dikter om Brändö på Brändö eller: ”Kastar mig / rakt ut i havet / som en dikt / av Björling”.

Till skillnad från de nyvita prylarna lyckas Nicko Smith skapa något eget i den kulturhistoriska ekokammaren. Och när han är riktigt bra är hans poesi direkt stor:

Söker musiken
innan den omformades
och blev begränsad
av mänskliga händer

Dies Irae
inuti nattregnet

Ave Maria i soluppgången