Under dagen träffar jag översättaren och poeten Abdul Hamid Alsibai som ägnat ett år av sitt liv åt att översätta Ett innerligt sätt att förintas. I slutet av december och över nyår reste han mellan Marocko, Tunisien och Syrien för att delta i poesifestivaler och för att trycka boken i sitt hemland.

Jag har svårt att uttrycka min tacksamhet när jag för första gången håller den i min hand men konstaterar att arabiska är ett mycket vackert skriftspråk. Allt är strukturerat på ett annat sätt, från höger till vänster. Estetiken är en annan än den jag är van vid.

Nu finns mina dikter i Syrien, Abdul ha skänkt 50 exemplar så att fattiga också ska kunna ta del av poesin. Det är en vacker tanke, att också människor utan pengar ska kunna ta del av poesi. Jag hoppas att idéerna om att vara människa i Sverige kan vara till tröst för åtminstone någon människa i den fullkomligt annorlunda kulturella kontexten i Syrien.