Offentlighetsprincipen innebär i all enkelhet att vem som helst ska få veta vad skattepengarna går till. I ett demokratiskt samhälle är principen logisk – jag betalar skatt och om jag vill ska jag givetvis få kunskap om hur mina pengar används. När elstödet, trots Lagrådets starka invändningar på grund av just offentlighetsprincipen, förläggs med sekretess under 20 år naggar det demokratin i kanten.

Regeringen menar genom SvD att det finns ett ”skyddsintresse för personliga förhållanden som rör ekonomin” och att det skulle kunna visa vilka vanor och vilken livsstil en människa har. Återigen detta bekymmer över människors vandel. Skyddsintresse? Genom en enkel googling kan jag få en mängd personliga ekonomiska parametrar för vem som helst (nästan). Men de tusenlappar som ett hushåll får tillbaka på elen skulle alltså utgöra ett särskilt skyddsintresse, vilket följaktligen bedöms ha ett högre värde än den demokratisk grundprincipen om offentlighet enligt M, L, KD och SD – vilka röstade igenom propositionen i riksdagen.

Nu kommer vi inte att kunna följa var pengarna går förrän om 20 år, och vem kan då ställas till svars om de vandrat fel? Nyckelfrågan är: Var är det tänkt att pengarna, som vi nu inte får följa, ska landa? Den förra moderata regeringen sålde ut skola och omsorg till sina vänner. Debatten var mycket begränsad medan det skedde men hård efteråt. För att inte göra om misstaget verkar sekretesstämplingen vara en utmärkt strategi.

För mig är det oroväckande när en regering gång på gång gör de här mycket små inskränkningarna i demokratin. För det är så klart inte så att demokratin faller med elstödet, men något rubbas av lilla förskjutningen i offentlighetsprincipen. Samma förhållanden råder med införandet av den ganska luddiga ”spionlagen” i höstas, som i lagrum förbjuder journalister att rapportera och hålla sina källor hemliga i vissa internationella sammanhang. Jan Guillou skrev en utmärkt krönika om lagen: ”I morgon är det här kriminellt att skriva”. Av förklarliga skäl är den relativt svårt att hitta på nätet numera.

Pressfriheten inskränks, demokratin naggas.

Med risk för att låta som en konspiratonsteoretiker: är det en tillfällighet att elstödet plötsligt blir klart och lanseras samtidigt som det pågår en brötig och för medierna snaskig schism med Turkiets president Erdogan, vilken initierades av regeringens stödparti SD? Erdogankonflikten innebär att problemen med sekretessen för elstödet hamnar ganska långt ner i nyhetsrapporteringens hierarkier i DN/SvDs appar. På regeringens hemsida publicerades den 25 januari (två dagar innan den här texten skrivs och under ”Erdogankrisen”) en text om att allt går enligt plan, att elstödet ska börja betalas ut 20 februari.