En tjänsteman för SD i riksdagens kansli skickar ut inbjudan till fika för att fira början på andra världskriget, det vill säga Nazitysklands attack på Polen 1 september 1939. Eftersom mail är offentliga får pressen veta och tjänstemannen ber om ursäkt. Så långt inget underligt.
Underligt börjar när SD menar att saken är utagerad med ursäkten.
Underligt eftersom det avslöjar mentaliteten. Först när händelsen hamnar i pressen krävs en ursäkt och ursäkten tycks mest omfatta själva inbjudan, hanteringen, inte saken – här finns en människa som vill fira nazismens inledning på andra världskriget i ett parti som mest hela tiden anklagas för nazistisk/fascistiska böjelser. Jaja, vi är ju nazister men det får bara inte skrivas ut sådär offentligt, tycks SD mena.
Underligt när Jimmie Åkesson menar att tjänstemannen har polskt påbrå och att man i Polen firar den nazistiska attacken på Polen eftersom polackerna var så tappra. Historieläraren i mig rycker till och minns Molotov-Ribbentrop-pakten, det vill säga att nazityskland och Sovjet delade upp Polen mellan sig och utplånade landet. Det skulle alltså firas? Nja. Jag kan tänka mig vilka kretsar som firar den händelsen.
Underligt när mailet publiceras i Aftonbladet (Läs inbjudan här) där det knappast skrivs om Polens tapperhet i linje med partiledarens resonemang, men med sällan skådad krigsromantisk svada skrivs om nazisternas attack.
Så, det är alltså det här partiet M, KD och L lierat sig med. Hur mycket de än fördömer osmakligheten i fikainbjudan säger den mycket om det interna språket hos SD.
Peter Nyberg 
Kommentera