Under tre veckor sommaren 2022 bodde jag i residens i Tranås. I tre inlägg ska jag försöka berätta om intrycken. Den andra veckan kom att handla om Tranås at the fringe.

Ganska lite under Tranås at the fringe handlar om att lyfta fram böcker eller författare, istället handlar festivalen om att träffa människor och berätta om konstnärliga processer. Det säger sig självt att det snarare är en festival för människor inom konstarterna än för en läsande publik. Den består av flera olika delar: Film, konst, performance och givetvis litteratur.

Varje år börjar festivalens litterära delar med en guerillapoetisk attack på Tranås. Ofta brukar den märkas, inte minst när den sker i samband med pridefestivalen. I år var den stillsam. Människor från Italien, Serbien, Sverige och Wales ritade händer och för varje finger svarade vi på olika frågor om Tranås, vilket gav en ganska bra bild av staden och våra idéer om vad den behövde och var. Handbuketten ställdes sedan ut utanför på Storgatan.

De första dagarna handlade för mig annars mycket om experimentell film. De visades fem, sex i taget och i slutet av ett sjok såg jag att det bara fanns poeter kvar i salongen. Fascinerande att filmerna och poesin ligger så nära varandra.

Ban Thai är en restaurang som har en central roll under festivalen. Här genomförs Pilsnerpoesi och band som Unbearable Error och Två män i en dambob spelar. Under den andra Pilsnerpoesikvällen fick jag för första gången höra mina dikter på kinesiska, vackert och känslomässigt reciterade av Ping, som äger restaurangen.

För övrigt sker en stor mängd Passion for Words, där människor berättar om sina skapandeprocesser och tankar. Lasse Söderberg berättade om översättning, jag om kreativitet och andra om annat. Över lag är det här delandet en av höjdpunkterna under festivalen, människor i konsten får dela med sig av sina tankar om densamma. Min kollega i residenset, Stephen Treharne samtalade om sin diktning och tekniken att ”strimla” makthavare till en dikt: Tre gånger om fick publiken skrika: ”LET´S SHRED PUTIN”, medan densamma åkte ner i strimlaren.

Givetvis är de litterära samtalen många. Jag diskuterade samhället och människornas ökade självcentrering tillsamman med Henrik Hermansson. Jonas Ellerström och Mats Granberg höll i intressanta och fördjupande samtal. Ibland med människor som var helt främmande för mig som utgjorde mycket fina bekantskaper, till exempel den indiska poeten Pankhuri Sinha:

Speciellt under den sista delen fringefestivalen skedde en stor mängd uppläsningar av poesi. Jag tycker mycket om att få luta mig tillbaka och bara lyssna på poeter. I år var förlaget Fri Press helt framträdande med sina poeter, men både de svenska och internationella poesiscenerna fanns kvar.

Jämte de företeelser som jag fotograferade fanns givetvis en stor mängd andra saker. Det som jag tror att alla som tagit del av showen var överens om var mest gripande var Storm Dunders Clown on the Fifth Floor – en makalös ensamsföreställning som berörde mig, och många andra, på djupet.

Under Tranås at the fringe verkade jag som festivalens poet, vilket innebar att jag skrev åtta dikter utifrån vad som hände. De finns här på bloggen och ska efter hand sammanställas till en bok tillsammans med Karl Larsson Walléns fotografier.

Flera av mina fotografier från festivalen finns här (Facebook): Tranås at the fringe 2022