Under Tranås at the fringe är jag festivalens poet. Utifrån det jag upplever under evenemangen är tanken att jag ska sammanställa en dikt om dagen.

At the fringe, Dag 3, 4 juli 2022

Fragment (3)

Vi pratar om nostalgi som ett livselixir ‒
trött på all död i livet
återvände jag mitt barndomshem.
Min farmor var en blomflicka
hon sådde vänlighet som frön.
Min far tog mig till drakfestivalen
och vi såg de vibrerande rektanglarna
mot himmelsdjupen. När inte du fanns kvar
var det inget hem längre.

En snigel lyfter på skalet
och skiter innan den dimper ner
på ett blad. Jag möter kommunalrådet
på ÖB. Allt är billigt runt omkring oss.
Han säger att det är för lite kultur i Tranås
och inte sådan som han kan ta del av. Jag stammar
och tittar ut genom butiksfönstren där en värld
av skimrande olikheter färgar småstaden.

Vi pratar om hurdant det var för länge sedan.
Änglalika insekter svävar i ljuset ovanför tackorna,
ett ljus som ofelbart manifesteras av mörker.
Är allt nu och inget efteråt
eller är allt efteråt och inget nu
frågar en röst i filmsalongen.
Vilse i väntan här. Pandemin
gestaltas i svartvita arkivbilder
av gemenskap. Ett fotografi av
en hopkurad människa som
kommer in med monstret till
två barn i färggranna folkdräkter.

Jag vaknade
till ett liv som inte var mitt,
en gråterska med röda ögon,
riktade mot de döda.

Vi pratar om toxisk maskulinitet
i Japan, USA, Wales och Sverige.
Om det som förenar och det som
driver isär oss. PK. Det för alla lika.
Vi är långt borta från Santiago
rädda för naturen
rädda för att dö.

Fragment från: Samtal under dagen, Film Screening: Someone told me, Passion for film ‒ Akio Yuguchi, Film Screening: Nature and us.