Festivalpoesi, dag 2

Under Tranås at the fringe är jag festivalens poet. Utifrån det jag upplever under evenemangen är tanken att jag ska sammanställa en dikt om dagen.

At the fringe, dag 2, 3 juli

Fragment (2)

Jag var inte där.
Men vilka skulle vi väl vara
om vi inte försökte.
Flodbåtarna passerar
innan isen lägger sig.
Varför skulle jag dö
om jag ändå inte levde. Vilka
skulle vi väl vara
om vi inte försökte. Kärleken
är vedervärdig
som ögonblicket efter en kaskadspya.
Poesin är min punkt, min stad.
Gör det inte.
Jag skriver inte ner berättelserna,
varje vecka är en ny berättelse.
Du kommer att få ångra dig
om du gör det.
Vilka skulle vi väl vara
om vi inte försökte.
Över huden på magen
en skugghand.
Gör det inte.
Du blir besatt
som jag blev.
Det inskränker min integritet.
De där människorna
som ligger i undervegetationen
andas stillsamt medan de håller
varandras händer.
Gör det inte.
Hon såg så lycklig ut på stranden.
Jag talade med henne om hennes män.
Du vet inte vad du sätter i gång.
Du blir besatt
som jag blev. Ljudet
när en cocktail blandas.
Den svarta rutan.
De som är kvar i rummet
när lamporna tänds
är alla poeter.

Fragment från: Josh Weissbach – The Addresses Description, Film Screening: Heritage Processing.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.