På lördag ska jag åka till Tranås och där ska jag stanna fram till den 16 juli tillsammans med andra internationella författare i ett residens. Det känns förunderligt av flera olika skäl.
En gång var jag med och startade residensverksamheten och nu ska jag alltså vara deltagare i den. Många oerhört skickliga författare har varit där, sådana med internationella karriärer. Nu jag. Det känns inte riktigt verkligt.
Jag måste under de tre veckorna vara borta från min familj. För somliga kanske det låter som en axelryckning men för mig är det ett svårt steg. 21 dagar utan de som är viktigast i mitt liv. För vad? För att få skriva och umgås med andra författare, för att lära mig något som jag inte tror att jag skulle lära mig här i källarhörnet där jag skriver i vanliga fall. Vad detta något är vet jag inte. Jag vet bara att jag gör en lite ångestframkallande uppoffring för att få något annat tillbaka. Jag vet att min familj gör en lite ångestframkallande uppoffring för att jag ska få göra erfarenheterna som residensförfattare. Jag kan inte annat än älska dem lite mer för det.
I Tranås levde jag tolv år. Under den tiden förändrades mycket för mig. Att återvända till staden är också fascinerande. Ytan med den breda boulevardliknande småstadsstrukturen avger ett slags nostalgiskt skimmer. Eller nostalgiskt? Både nostalgiskt och klaustrofobiskt.
Jag får tid att skriva en bit på en roman, jag får tid att sortera dikter från året i poesiutmaningen och jag får tid att läsa. Sedan det andra.
Författare i Sommenbygd är i startgroparna, eller i sanningens namn på väg ner i startblocken, fortfarande med vattenflaskan och handduken i handen (ärligt talat lite otränade och utan något direkt driv att springa loppet). Vi som skriver ska träffas på Holavedsgymnasiet och se till att återerövra den kollektiva motivation som en gång skapade bokserien. Jag ser mycket fram emot att gå in i skolan: även där finns ju det nostalgiska skimret.
Under tiden som residensförfattare kommer jag att vara inspirationsförfattare till Platsens författare: fyra-fem ungdomar i gymnasieåldern som arbetar som författare under de tre veckorna. En gång skapade jag projektet och nu ska jag alltså vara deltagare i det. Jag ska, som om inte det räcker, också ledsaga hela länets sommarförfattare under en dag at the fringe (7 juli).
Under At the fringe-festivalen (Läs mer om den här om du är nyfiken: Allt du behöver veta om Tranås at the fringe) ska jag dessutom göra ett Passion for Words om poesiutmaningen och den kreativitet som lösgjordes genom det dagliga skrivandet. Och praktisera något liknande som ”festivalpoet” där jag förväntas skriva en dikt om dagen utifrån något som gripit mig at the fringe. Jag ska prata med Henrik Hermansson om hans bok Allting handlar inte om dig själv här och nu, som behandlar hur egocentrerade människor har blivit och han söker i sitt författande beständiga värden i tillvaron. Slutligen kommer jag att vara med på den inledande och avslutande Pilsnerpoesin. Så klart! Jag vill alltid vara med på Dominic Williams Pilsnerpoesiaftnar.
Det finns många ska i de där två styckena. Vi får se hur det blir med ska.
Nu ska jag äta fiskpinnar.
Peter Nyberg 
Kommentera