Intervju i Den blinde Argus

Andreas Björsten intervjuar mig med sympatiskt positiva frågor om Tranås at the fringe:

Vad är egentligen historien bakom Tranås at the Fringe, denna vid det här laget ganska etablerade konst-och litteraturfestival? Hur gick det till när den nordsmåländska metropolen Tranås, med 15 000 invånare, blev till ett litteraturens Mecka, en mental och fysisk plats som liksom existerar som en helt egen punkt på den svenska litterära kartan? (Om du inte håller med mig i min beskrivning av At the Fringes roll så säg det här på en gång!)

 – 2014 genomförde Kultivera ett första författarresidens i Tranås. Författarna kom från olika delar av världen och ville på något sätt visa vad de ägnade sig åt, så de skapande 12 separata evenemang. Efter hand tänkte vi att evenemangen lika väl gick att se som en festival med en inledande och avslutande Pilsnerpoesi (en styrd öppen scen med MC). I Tranås fanns förutom Kultivera också tidskriften Populär Poesi och Magnus Grehn förlag. Vi fick pengar från Svenska Akademien och jag anställdes året efter på några procent, vilket ledde till att festivalen genomförde 70-80 evenemang 2015, framför allt inom litteratur men också inom andra konstformer. Jag tycker om beskrivningen av Tranås exceptionella kulturliv som en parallell värld. I hög grad är det så eftersom en stor del av Kultiveras verksamhet är internationell, de ägnar sig åt metodutveckling, nätverkande och processer snarare än produktion, vilket gör att verksamheten i stort är ganska svårgreppbar för människor utanför konstarterna. En viktig faktor till att det fungerar i Tranås är att Colm Ó Ciarnáin, som grundade Kultivera balanserat mellan att hela tiden omskapa verksamheten men också vara medveten om vad det är han vill med föreningen.

Vänlighet och alla-känner-alla-stämning (snart känner alla varandra i vilket fall) är en viktig del av festivalens profil. Men stadens breda boulevarder imponerar också och tycks placera Tranås någon helt annanstans än ute i den litterära periferin. Vad säger du, med din inblick i festivalens upplägg; befinner vi oss i någon vettig mening i en periferi eller är Tranås betydligt mer centralt än man kanske kan tro vid första besöket?

 – ”Mellan någonstans och ingenstans” har varit en slags slogan som belyser vår egen syn på dilemmat och begreppet fringefestival (en festival i marginalen) kommer ur samma förståelse. Det komplexa ligger i att vi är mer internationella, alltså mer globala, än nästan alla andra litterära festivaler i Sverige tack vare nätverkande samtidigt som spelplatsen är en ort som inte ligger i meningen att det egentligen inte finns någon anledning att slumpmässigt åka in i Tranås för resenäravsides er (om man inte åker bil mellan Mjölby och Vetlanda). Digitaliseringen som skett tack vare pandemin har också lett till en betänklig närhet till Kultiveras nätverk, författare som legat i residens tillsammans kan plötsligt talas vid digitalt under evenemangen.

Läs hela intervjun här: Den blinde Argus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.