Den 1 juni började jag tillsammans med några andra poeter med Poesiutmaningen – skriv i 365 dagar. Varje dag skriver vi en dikt inspirerad av poesiläsning. Det handlar främst om att skapa en poetisk massa att senare göra något med, inte desto mindre tänker jag varje fredag bjuda på ett av veckans diktutkast. Eftersom jag slarvat får ni idag tre utkast från den senaste månaden.
- Vattenläckor
Jag luftar elementen och skapar
en vattenläcka ner i tonåringens rum.
En bra dag
kan så snabbt förvändas till en
makaber föreställning i rådvillhet.
Vi ställer en sopkorg i plast under hålet
där vattnet rinner ner, tills det
bara droppar och sedan avstannar.
Taket sväller till en bubbla. Jag
tänker att pianot ska falla igenom
ser som i en musikvideo hur det
faller i slow motion. Men inget händer.
en rörmokare kommer. Han fixar.
Vi betalar. Det är enkelt. Lärorikt.
Gör ingenting som kan förstöra ditt hus.
Eller. Sätt punkt efter ingenting. Lägg till
alls.
- Punk
En bitande monotoni hamrar.
I rösten vrider sig järnverket.
De distade gitarrerna flimrar
som ett överansträngt hjärta.
En dag ska verkligheten börja
vibrera, värmevågor stiger upp
ur asfalten i samma puls som
den frenetiska bastrumman.
- Buddhistisk skröna
Jag rodde ut mot fyren för att fånga
de där gäddorna på grunden söder om ön.
Vågorna buktade som flytande magar
och skummet forsade. När jag kastade ut
reven och skeddraget, såg bågen bryta ytan
som om en mun öppnat sig och vevade in,
knöts ett tungt radband med jagkulor runt halsen
och mina fingrar spelade mellan dem.
Träden på ön lutade sig mot mig,
ut över vattnet, och den gamla fyrgrunden
smulades sönder av en inifrån kommande kraft.
Något ryckte till och jag förlorade mig själv
i arbetet med de yttre varelserna, de som i
instinkt svalt betet. När gäddan låg på durken
sprattlande i ursinne ångrade jag mig, tilltaget
att råda över liv och död för nöjes skull. Det
rann blod från munnen och jag visste att
jag inte förläts, men lirkade ut draget
och lade försiktigt tillbaka själen i sjön.
Medan jag rodde tillbaka mot fastlandet kände jag
att tyngden runt min hals långsamt lättade.
Peter Nyberg 
Kommentera