Omslaget till Bänkrader (2021) av Jan Hjalmarsson och Ola Lindvall är kongenialt. Rader i Bajens färger men i perspektiv av en läktare. Fotboll i poesin är mindre ovanligt än vad många antar men en hel bok om fotboll hör ändå till undantagen. Böcker om fotboll på poesins språk landar i någon mening mellan schablonen av människorna som sitter på bänkraderna – poeterna är inte så intresserade av fotboll och hejaklacksfolket inte så intresserade av poesi. Att konstatera är dock: några av oss hör till båda intressesfärerna.
Den första delen kommer från regelboken. Poeterna har saxat meningar som fristående från sin kontext låter ganska kul: ”Spelarnas händer och armar, inklusive målvaktens, räknas inte” apropå regeln om offside.
Boken har en bas i ett vi som är Bajens hejarklack, vi som är supporters. Utgångspunkten liknar Nick Hornbys Fever Pitch, men där den engelska författaren raljerar över supporteridiotin skapas i Bänkrader en solidarisk massa som deltar både i fotbollslaget och supporterlaget. I enstaka dikter går poeterna i försvar, eller om det är en illa uppfattad ironi, för supporterkulturen, som när de skriver att det ”vissa buteljgröna kvällar / hörs en och annan svordom / mellan ramsorna”, vilket kan framstå som självklart. Men generellt sett gestaltas i Bänkrader en kultur som kännetecknas av manlig kamratskap:
jo, jag tappade halsduken på vägen
då ropade någon broder
”hallå, du sumpade det viktigaste”
men nu är jag här, så skål
Stilistiskt är utan tvekan upprepningen det mest framträdande stildraget. Ibland som rytmiskt moment i en del av dikten men i avdelning 4 arbetar poeterna med anaforen ”fotboll är…”, vilket skapar den för mig mest minnesvärda delen av boken eftersom flera av fraserna hänger ihop med mitt förflutna i idrotten: ”fotboll är lukten av liniment i fuktskadade omklädningsrum”.
Jan Hjalmarsson och Ola Lindvalls Bänkrader är med sina korta omväxlande avdelningar underhållande att läsa. I sina bästa stunder är poesin allmängiltig, formuleringarna täcker in något mänskligt som läsaren inte behöver vara supporter för att förstå och känna.
Peter Nyberg 
Kommentera