Dag 278: Långfärdsskriskor

Den 1 juni började jag tillsammans med några andra poeter med Poesiutmaningen – skriv i 365 dagar. Varje dag skriver vi en dikt inspirerad av poesiläsning. Det handlar främst om att skapa en poetisk massa att senare göra något med, inte desto mindre tänker jag varje fredag bjuda på ett av veckans diktutkast.

Långfärdsskridskor

Jag stannar på fjärden, glider,
ser min pappa och farbror försvinna
långt framför mig. Det viner runt
kroppen, kinderna hettar och svider.
Svetten rinner. Det är som att
deras skridskor glider bättre än mina,
varje skär stöter bort deras kroppar.
Öarna är de enda fixpunkterna
i vitan. Ett lager snö över isen,
ibland så packad att jag snubblar till.
Det råmar och luften fryser. Jag
står helt stilla, föreställer mig en spricka
som driver mot mig, som delar mig.
Skräcken när jag samtidigt både är
på den ena och det andra sidan, en sorts
klyvnad. Jag driver på med vänstra
skridskon och vänder, faller in i
rytmiken. Några minuter innan jag når
bryggan hör jag deras skär
närma sig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.