En dag får jag hem walesiska poeten Dominic Williams bok En galen man på tåget. På något sätt är känslan kluven; att vara klar med ett stort projekt som jag levt med under hela pandemitiden är extremt frigörande men boken innebär också ett slags tomrum. Nu är det klart. Så här blev det. Fint.
Som jag skrivit i efterordet har Dominic Williams dikter en kraftfull densitet. Under varje mening finns ett livsrum som är svårt att hantera, speciellt om man har tänkt sig en översättning. Attityden hos walesaren inför översättningen till ett språk han inte alls har insikter i är dock frimodig: översättningen blir en dikt i egen kraft, ett nödvändigt svek mot ursprunget, för att tala med irländska rockpoeten Peter Murphy.
Men det är en vacker bok, konstnären Karl Larsson har gjort orden fina, både på omslaget och inuti. Återstår bara att se hur arbetet tas emot.
Peter Nyberg 
Kommentera