Dag 155: Aska

Den 1 juni började jag tillsammans med några andra poeter med Poesiutmaningen – skriv i 365 dagar. Varje dag skriver vi en dikt inspirerad av poesiläsning. Givetvis handlar skrivandet om att skapa utkast, inte desto mindre tänker jag varje fredag bjuda på ett av veckans diktutkast.

Aska

I

Deras ansikten har färgats av aska,
de som sitter här och väntar. I famnen
finns burar där något från dem rör sig,
något askfärgat, något rent som
möter min blick och visar tänderna
innan de vänder tillbaka in. Lägger sig.
Händerna är grå och grova där de ligger
på brädorna. En gång stod en kristallvas
med liljekonvaljer på bordet men
den skapade oro och togs bort. Nu
syns bara mörkret i mörkret men
i det askfärgade ljuset ser jag en av dem
luta sitt huvud mot väggen, i väntan
på att en dörr ska öppnas och något
asklöst ska förklara varför de är här.

II

Människans hjärta är en simpel pump
som då och då slutar fungera,
lämnar kroppen utan cirkulation, som
ett hot. Se vad som händer utan min
insats. Människans hjärta är en simpel muskel
som drar sig samman om och om igen.
Somliga säger att det sker i vredesmod
och att människans uppgift är att stilla känslorna
se det föränderliga, att varje slag är en
egen värld, att våra hjärtan slår tillsammans
i ett askljust rum fyllt av människor
som väntar på att få komma in
i det som alla spekulerat i under alla år.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.