Den 1 juni började jag tillsammans med några andra poeter med Poesiutmaningen – skriv i 365 dagar. Varje dag skriver vi en dikt inspirerad av poesiläsning. Givetvis handlar skrivandet om att skapa utkast, inte desto mindre tänker jag varje fredag bjuda på ett av veckans diktutkast. Den här veckan är det inte inspirerat av poesi utan av Dramatens uppsättning av Mattias Anderssons Den yttersta minuten där skådespelarna under pandemin reagerar på frågan vad de skulle framföra om de bara hade en minut kvar på stora scenen:

Den yttersta minuten

Under en minut
säger en skådespelare något
på den stora scenen.
De flesta i ensemblen
får säga något
om att säga något.

Det finmalda nötköttet
har formats till en romb
och lagts mitt på tallriken.
En äggula. Små behållare
med rödlök, kapris, rödbetsbitar
dijonsenap. I konstnärsbaren
som är utan konstnärer
och konstnärlig prägling.

Att säga något, att
ta det utrymmet är att
vara människa, djupt
försjunken i sin existens.
Sann mot sig själv inför
de betalande. Men här
finns bara skådespelare.