Dag 88: Tystnader

Den 1 juni började jag tillsammans med några andra poeter med Poesiutmaningen – skriv i 365 dagar. Varje dag skriver vi en dikt inspirerad av poesiläsning. Givetvis handlar skrivandet om att skapa utkast, inte desto mindre tänker jag varje fredag bjuda på ett av veckans diktutkast:

Tystnader

I tystnaden känner vi igen varandra,
ser varandras universum som genom
en flaskbotten. Vi ser med
uppmärksamhet. Hur obehagligt
är det inte om vi inte är nära, hur
behagligt om vi inget har att dölja.

En uthärdlig dag med sorgen intill
och måstena surrande som flugor
under en måltid med sill och nypotatis
i början av sommaren. Sommaren slutar.
Någon ror bland dimslöjorna, någon
spinner rofyllt utan att synas.

Äcklas av mig själv på vägen hem
från affären. All död jag bär med mig.
Bara de medvetna kan klandras. De
vars händer stryker över den lena pälsen
om kvällarna. Jag är en svag människa
en usel människa, med alla möjligheter
till godhet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.