Den 1 juni började jag tillsammans med några andra poeter med Poesiutmaningen – skriv i 365 dagar. Varje dag skriver vi en dikt inspirerad av poesiläsning. Givetvis handlar skrivandet om att skapa utkast, inte desto mindre tänker jag varje fredag bjuda på ett av veckans diktutkast:
Molnen
I språket möjliggörs allt. Fluktueringarna
i värderingar och betydelser viskar som
pendylen i farfars golvklocka. Spegelbilderna
passerar genom varandra, spöklika och
i ständig upplösning. Medan jag går
fastnar min blick där den aldrig annars stannar.
Att leva i fred med sig själv erbjuder så mycket
svärta. Vad är fred – inte bara för mig
utan beständigt. Vad är jag – inte bara för mig
utan beständigt. Vad är att leva – inte bara för mig
utan beständigt. Och om jag inte vet, vad är
språket byggt av? Gemenskapen? Möjligheten att
inte förstå en annan människa utan förenklingar
men nästan komma nära att förstå en förenkling.
I begynnelsen fanns ordet. Först när det användes
krackelerade uppfattningen om vad Gud menade
när han skapade världen. Som om han menade något
och inte förnöjde sig med en barnslig lek.
Peter Nyberg 
Kommentera