83. Värdighet

Jag satte mig på en humla i gräset,
stinget och den platta insekten, gräset
som långsamt reste sig upp. Så ofta
pratade vi om hur svårt det är att
komma igenom livet med bibehållen
värdighet. Nu undrar jag vad
värdighet innebar för oss. Då.
”en vaggande klang av förhistorisk
sorg som långsamt vibrerar och suddas ut
mellan väggarna i rummet”, skriver Öijer.
Jag torkar upp en pöl med kattkiss och
bestämmer mig för att hon vill visa
att jag är hennes och ingen annans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.