Bara rätt skuggor får ta den döda kroppen,
skriver Öijer medan Sonnevi undrar om
ondskans bilder är sanna. Szymborska
skriver om hatet som den mest drivande
kraften. Själv är jag genuint lycklig
efter en promenad med hundarna, ynnesten
att få leva i ett hus nära en skog, att få se
pälsdjuren leka och småmänniskorna
ha kärleksbekymmer. Och över all denna
oförtjänta lycka svävar du som syre.