För länge sedan gled jag in i en alternativ verklighet
där snäll var snäll och elak elak. Gemensam omtanke
ett ideal. Så gammal är jag. Utanför fönstret misshandlas
människor logiskt. Kryper i sandlådorna och nickar
när de gillade föreslår absurda sanningar. Trots att
de ljuger om förhållanden, öppet och utan förebråelser,
är det glömt några dagar senare. På gräsmattan
sitter någon och bajsar, äcklet efteråt när gräset reser sig
och avföringen blir näring till tusentals strån. Hatet
är en farlig men närande kraft, tänker jag bakom mitt fönster
där jag sitter ingrodd i avskildhet – ett bo med alla
förnödenheter, alla det bekväma verklighetsflykterna.
Jag pratar med mina vänner om kvällarna och de
är alla av samma åsikt. Förvissade går vi och lägger oss
utan att kunna sova för allt som händer utanför.