I slutänden ska den råa jorden
trycka mot mina revben. Allt det
som kan förödas skrämmer men
är någon annans att förvalta, vi förvaltar
någon annans skräck. Nineves ånger,
deras upprättelse. Jag står i solen med
en näve sand och sorlet stinger. Försöker
se men ögonen svider och ögonlocken
sjunker som en Medelhavsol.
