76. Fönster

Ibland reser sig någon
går fram till fönstret och
tittar ner på gatan. Står tyst
i flera minuter utan att
spegla det hen tänker.
Återskenet av människan
i fönstret är allt vi åskådare
får ta del av. Inte det
som sker på gatan,
inte drömmarna, bilderna
som rusar igenom hjärnan
utan den svagt skisserade
silhuetten i fönstret och
smutsen från avgaser
och föroreningar som ger
konturerna raster, vilka vi
uttolkar som sanningar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.