75. Lördag

Minnet trubbas av, splittras till delar som
mals sönder och fogas samman till kalejdoskopiska
helheter för att genast falla isär, pulserande som
ett hjärta. Snön smälter bort på gatorna
och skorna går igenom isen över de
underjordiska vattenstråken. Vid stranden
äter trutarna gäddskallar vid vattenlinjen.
Deras smala ben och ryckiga kroppar.
Jag tänker inte på er längre, det vi gjorde är
något jag varken är stolt över eller skäms för.
Vi var i världen bland alla andra, bland det som
tillhörde och inte tillhörde oss. Moraliskt
gick vi igenom allt med någorlunda intakt
värdighet. Åtminstone somliga av oss. Nu
finns inget oss och hundarna sover på golvet
med sina huvuden vända mot varandra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.