69. Berg

Berget växer av avlagda minnen. Det skuggar
alla skeenden från utsiktsplatsen. En klar dag
kommer turister upp hit för att se ut
över jordbrukslandskapet, utan intresse
för de krumma bönderna och gistna ladugårdstaken,
men fälten av vallmo i solnedgången och
den klara himmelsspegeln avbildas med mobilkameror.

En gång fanns kantareller gömda under granarna
men skuggorna gör dem omöjliga att hitta längre.
Numera går människor i skogarna på bergssluttningarna
för att vara i något ursprungligt en kort stund.
De går hem och äter smörgås och dricker kaffe
medan de diskuterar känslan där nere.

Somliga tar med mossa hem, en hand av något som
inte kan återbördas och inte växer igen. Kvar finns
bara en vanmäktig tomhet. Ibland börjar den växa
och skapar egna skuggor, eget liv som sprids
och sliter på bergets sidor tills det faller. Ofta
uppmärksammas det inte förrän långt senare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.