60. Brus

Innan trädgården planterades hördes bruset,
men bara svagt på avstånd. Gamla män
vid ölglas eller i bastun förstod världen.
Deras inblickar i tillvaron berättade
vad som var rätt och vad som var fel
medan lavarna mörknade under dem.
Det var ett slutet rum. Världen har sedan dess blivit
spelplats för det brusande, rösterna. Tillvarons innersta
har skakat och fallit isär. Det främmande har trätt in
i dess ställe, det ovälkomna. Alla får skrika, alla skriker
mer än någonsin. Men den enda som hörs är
ett öronbedövande brus.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.