En skog och en sluttning leder fram till husen.
Vitheten bryts bara av de bruna stammarna och
av att någon rör sig ryckvis i undervegetationen,
någon som ser upp mot mig och vittrar. Gröngölingen
syns inte men vibrerar långt borta. Gång
på gång. Tystnaden efter trumvirvlarna. Jag rör mig
med svett över ryggen och frostskimrande skägg, en best,
i samma stund som jag stannar kommer kölden
att genomlysa kroppen som en röntgenplåt
med svarta prickar över de inre organen. Handen
mot skaren när jag dricker. Andetagen.
Nedanför slänten finns människor. Jag sätter mig ner.
Ser. Makar mig in bakom en stam och sitter
fullständigt stilla.