56. Minnen

De döda går förlorade i minnet,
bit för bit reduceras de till
ljudband och filmer på repeat.

Efter hand äts materialet av
hjärnans råttor och blir svarta
klumpar i isoleringen.

Någon har sorterat om i facken
och skruvarna ligger bland muttrarna.
Ibland hörs skratt ekande i korridoren

men jag vet inte vem de kommer ifrån.
Men ser: en solig dag högt över Mälaren,
en vintrig dag intill en djup skog.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.