De döda går förlorade i minnet,
bit för bit reduceras de till
ljudband och filmer på repeat.

Efter hand äts materialet av
hjärnans råttor och blir svarta
klumpar i isoleringen.

Någon har sorterat om i facken
och skruvarna ligger bland muttrarna.
Ibland hörs skratt ekande i korridoren

men jag vet inte vem de kommer ifrån.
Men ser: en solig dag högt över Mälaren,
en vintrig dag intill en djup skog.