53. Former

Tvättmaskinen skorrar och kastar runt textilier,
allt som tvättats rent av vatten och kemikalier.
Formerna går i varandra, upplöses till en grå enhet,
som vid ett barns entusiastiska lek med vattenfärger.
Jag förvånas över att januari är slut, att
månaden passerar så oförsonligt år efter år.
”Klyftan genomskär oss inte. Klyftan omger oss”,
skriver Szymborska. I mörkret lyser snön upp
men gestalterna som närmar sig i svarta jackor under gångbron
förblir silhuetter. Kängorna skrapar mot asfalten
när vi passerar varandra. Utanför hemmet
tumlar hundarna runt i snön, biter om varandras
strupar och ben i en lekfull dödsdans. Det fanns
så mycket att dö för, så lite att leva av. Idéernas
tomhet, kärlen jag kämpade för att fylla med
något större än mig själv. Gud vittrar samman.
Den vita hunden pressar ner den bruna
under snötäcket samtidigt som jag känner kölden
från snön vibrera upp mot armbågarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.