Laháren i Bolivia förrödde allt i sin väg,
en 300 grader grötvit vägg.
Skriken från de förångade, de brända.
Krigets väsen är det förbrännande.
De unga mannen som dödar varandra
på äldre mäns kommandon
efter gamla mäns samtal.
Numera uppmuntras kvinnor att vara med,
på alla plan. Jag ser korna på ängen
vid mina föräldrars hus
ta eld och förkolna under en grötig massa.

När skogen försvinner i mörkret
förlorar jag något inombords,
ett hopp om att stigen mellan tallarna
kan leda någon annanstans, dit där samtalen
är rimliga och människor medvetet driver
samhället mot det allmänna goda
inte för att själva leva i lyx. Vi dricker kaffe
under förmiddagarna tyngda av plikter
som urlakar oss. Sedan reser vi oss
och genomför dem med stretande
onda kroppar. Tills solen kommer fram,
bara några minuter, står vi helt stilla.