Det är inte blåskimrande som på bilder
utan grått. En gata med vatten och
is och sörja mellan mjuka snövallar,
ännu är vita. Någon har strött
grus den korta vägen till dagiset. Jag
sitter barfotad och ser katterna tvätta sig
på matbordet. Något glider från en punkt
till en annan, det inre språket stabiliserar
känslan av flykt. Tre män gör tolv minuter
kortfilm under tre år. En kvinna går
mellan olika rum. Tre år. I telefonen
sprakar färgerna när barnen luras
att ständigt byta från spel till spel,
drivs från köp till köp i apparna. I natt
kommer jag att sova intill en skog.
Peter Nyberg 
Kommentera