Samma gator men mer slitna. De sträcker ut
sig mellan samma hus men nymålade.
De där punkterna i tiden finns inte kvar,
allt som lever är ett annat. Människor
har vuxit eller krympt, skaffat barn eller gift sig.
Blivit andra. Mer sig själva.
Eller mindre sig själva. De skottar uppfarter
och äter frukost. Talar om barnen
grannarna och jobbet. Det som uppslukar
och förändrar. En gång skolkade och
rökte vi samma cigarett bakom gymnastiksalen.

Det räknas inte nu, när vi möts och söker
efter något nedlåtande, någon diskrepans
som antyder att jag blev lite bättre än du.
Självklart måste en människa resa bort för att
hitta ett hem. Jag drömde en gång att jag gick
mellan de röda och gula husen med svarta gavlar
och det var sommar och det doftade smultronjasmine
och jag var inte vuxen ännu. Ni var där
vid skolan med cyklarna, vi spelade basket
och pratade tills sommarskymningen kom och vi
skildes åt. Det var en enkel dröm om lycka,
om en värld som kanske fanns men inte finns
längre.