38. Spegelskepp

På kajen står de älskade kvar i paltor,
med snoret rinnande. Trots stinget genom kroppen
lyfter de händerna och spelar med i extasen.
Längs stränderna vinkar barnen mot dem,
de som reser bort för att dö. Räcket är kallt
och ska bli blött av salt vatten och verklighet.
Skeppet skakar och tjuter till, hur de jublar,
varelserna långt borta, de som lämnas.
Under fötterna vibrerar långsamheten.
Man kan gå varv på varv och se samma ansikten
tills inga ansikten mer finns att se.

Ingen jublar eller vinkar av men porträtteringen
kostar och drinkarna kostar och människor i
björndräkter underhåller barnen, tack och lov.
Taxfree. Sprit, godis och tobak. En särskild
valuta efteråt, i samtalen över matlådan. Liksom
rätterna i buffén, de dignande borden som bjuds
i sittning på sittning. Det är en värld avskild från
hemvärlden. Dansbanden spelar upp, de dansande
de drickande och könen som gnuggas några minuter.
Vibrationerna och de långsamma rullningarna.
På havet är det svårt att skilja tid från tid
men skeppet bordar betongkajen och måsarna
skränar alltjämt efter föda och hopp.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.