37. Gäddskalle

Ibland flöt de iland invid bryggan.
Urgröpta och slipade av vattnet
låg de vita i handen. Somliga
så sköra att enbart ett vitt grus
återstod sedan de gungats mot
insjöstenarna. Tandraderna var
vinklade ner mot svaljet och
ögonhålorna låg runda och släta mot
fingertopparna. Det vita var
modellerat i ursprunget och förmedlade
känslan av ålderdomligt ursinne.
Inbäddat i skallarna fanns något som
existerade innan människan,
innan landmassorna. Ett vitt stoft,
en dimma över vassen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.