Vi är i det brinnande biblioteket,
det som sätts i brand till följd av skratt.
Det var ett skämt som bara invigda förstod,
shamanen i Kapitolium som tar selfies. Men
skratten skakade en hel värld. I Aristoteles
andra poetik finns den ordinära människan
och hens behov av något som gör livet
uthärdligt. Underhållning en kall januaridag
med tungt snöfall och mörker. Marmorstatyerna
som utsmyckningar medan de promenerar mot
senaten. Rusiga av vinst. Innan cellerna.
Kunskapen som utsmyckning. Han lägger
upp fötterna på bordet. Selfie. Hur lätt elden
tar sig i de torra pergamenten, hur den sprids
som människans förvridna ansikte i skratt.
Peter Nyberg 
Kommentera