Hon berättade och världen utplånades.

Det finns sådant som inte avtecknats,
en båt vid bryggan, minken som bor
i en håla i skogen, farmor som böjer sig
fram med en hand på ryggen och
häller på varm mjölk ur en kastrull.

De cyklade mellan Eskilstuna och Björsund
med allt som behövdes för en sommar
fastspänt på ramarna. En familj under
60-talet. Det tog en dag. Men sedan
hemkomsten. Sjön, bryggan, skogen,

sommarvännerna. På ett fotografi
vandrar bröderna i fjällen med farfar.
De går mot ett vidsträckt landskap
vinkar och skrattar. Nätterna i tält,
kropparna tätt tillsammans på de

uppblåsta madrasserna. På slätten
växte ett hav med ormbunkar. Under dem
levde skogens ormar. Vi gömde oss och
upplevde det gröna ljuset med huvudena
mot marken. Blundade och kände solen

tränga in i hudarna genom bladen. Allt
vi inte förstod som ett vibrato genom tiden, allt
vi inte förstår ännu. Vad det gjorde med oss
vilken oersättlig smärta minnet ger,
vilken oersättlig smärta vi fick.

Genom den vidunderliga skönheten
håller jag hårt i din barometer
för att förankras i min kropp.