29. Dermis

När jag vaknar vibrerar irritationen i dermis.
Gudspusslet måste byggas bakifrån
och är omöjligt utan materia. Rummet
isande klart. Jag berör frostkristallerna på
fönsterblecket tills de bryts. Spets efter spets
krossas av huden tills snösanden förs bort
av osynliga hjälpare.

”Jag rörde vid världen som vid en snidad ram”
skriver Szymborska. Jag försöker utan att
spräcka eller repa. Iskristallerna sitter kvar
i fingertopparna och rispar allt runt mig. Ting
och människor. Pusslet måste byggas bakifrån
men utan helhetsbilden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.